Publicerad i 100-ords-antologin skogen (Antigone 2025)
Små varelser på led i branten. Ett pärlband av ryggsäckar och brandgula västar. Hand i hand, förutom den trettonde, på vars namn de flinande rimmar. Hennes skor har någon hängt i en gren. Hennes fötter ömmar av spetsig barr.
Så förvandlas stigarna till labyrinter. Så kommer mörkret och skogens tystnad. Ett sken som ur intet väller fram, en rättfärdigt straffande eld.
I dimman vaggar härjade björkar. Deras kokande sav har stelnat till ådror och svulster.
Ur askan reser sig den trettonde. En enda skonad, i bråtet av en bränd värld. Hon smeker trädens tärda bark. Hon slickar deras honungslena socker.
