Jord

Publicerad i Ordkonst 2020:4 (Mikro)


»Jag vet inte.« Men i själva verket vet hon mycket väl. Det är bara svårt att sluta tänka på gälar och stjärtspröt och turbanögon, på subimagoskinn och vingribbnät och sågtandade äggläggningsrör. Hennes läppar rör sig ljudlöst som ville de säga någonting, till exempel Ephemeroptera. Som om någonting viktigt repeteras, spelas upp. Dermaptera. Hymenoptera. Strepsiptera. Trichoptera. Thysanoptera. Huvudet nickar långsamt som till en tvåfjärdedels gavott. Neuroptera. Mecoptera. Collembola. Diplopoda. Pergo… Perga…? Hon stannar i steget, ser sig omkring utan att riktigt uppmärksamma vad hon ser, att han redan är tre steg bort, att han ännu inte vänt sig om. Parenoptera? Pargobilis?